Klockan är bara 9 och jag har redan hunnit lämna Vilma i nya skolan och avklarat morgonjouren.
Idag är världen ganska vacker, morgonsolen är varm och det är sådär lagom höstigt idag. Jag ska försöka ta vara på denna känsla och hålla den hårt när dagens olika ångestmoment kommer över mig.
För det är så, just nu är jag ett orosmonster mest hela tiden. Kroppen och huvudet vill inte sammarbeta. Jag får bakslag, gång på gång. Men jag är inte värdelös för det, man måste få gå bakåt gör att komma framåt. Som en fin människa sa till mig för några dagar sedan. "Se det som ett bakslag, bara ett bakslag, det är okej att backa, bara du inte gör det till en vana igen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar