Fade away.

Tar en ringarums promenad igen, som vanligt. Min Stockholms helg har varit både bra och dålig. Det var mysigt att träffa människor men också jobbigt att träffa människor. Gick aldrig tid att reflektera intryck och händelser, smälta allt och bara vara, som jag behöver för att fungera. 

Det var någon som kommenterade och ville veta mer om föreningen Tilia, det kommer jag lovar. 

För idag gjorde jag något jag velat göra länge, något jag aldrig trodde jag skulle våga, något som var fruktansvärt men givande. Jag åkte ut till fryshuset och var med på pärldag med team tilia. Jag var så rädd att jag trodde jag skulle spy, jag grät en skvett på bussen efteråt. Men jag gjorde det, jag fick träffa en stor förebild för mig, jag fick pärla som får mig att må bra och jag växte i mig själv för att jag vågade. Samtidigt som jag nu tvivlar på att jag är bra nog gjorde detta mig ännu lite modigare. 

Om allt går vägen så åker jag till Stockholm i december igen, för att vara ännu modigare och vara med team tilia och då även få träffa min egen stora förebild, vän och räddare i nöden! 

Såhär vacker är himmelen.