Hejdå bästis! <3

. Arg och ledsen, frustrerad och panikslagen, stolt och glad men rädd .. Jag vet inte vad jag ska ta vägen, jag vet inte vad jag ska göra. Är hungrig men ingen lust att äta, är trött och skulle behöva sova men de är kört .. Och de va visst jag som hade stalljouren imorgon (idag) . Om jag från och med nu kunde sova i 1 år framåt skulle jag vara väldigt tacksam. Detta kommer bli en lång natt .

Helvete min älskade unge, bästa vän och kompanjon! Jag vet inte om de är för att jag är en sådan känslig människa i grunden eller för att jag har ett så stort kontrollbehov som jag tycker detta är så jobbigt, samtidigt som jag är så jäkla stolt över dig, över att du vågar ge dig ut på ditt livs största äventyr! Men som vänner i 16 år, vissa perioder mer och andra mindre så känns det! De senaste 4 åren har de gått max en vecka mellan att vi pratat/träffats, och nu har de inte varit många dagar under årets 365 där vi inte pratat med varandra. 

Jag älskar dig från stjärnorna och tillbaka! Ikväll gråter jag av sorg och en kommande saknad men också av stolthet och lycka för din skull! 

Vad du än gör, kom hem hel igen! Ett äventyr och en erfarenhet rikare, men levande och i ett stycke.