Allt har sin tid.

Sitter på samma plats i bussen jag suttit på i 3 år, åker 500 mot Karlskrona som jag också gjort det senaste tre åren, jag kommer byta buss i bergkvara, precis som vanligt, jag kommer hoppa av vid torget, precis som vanligt, jag kommer gå över fotbollsplanen till skolan, precis som vanligt, jag kommer gå in stora ingången, precis som vanligt, jag kommer gå upp för den högra trappan, precis som vanligt, jag kommer gå till pernillas arbetsrum, precis som vanligt. 

Men allt är fan inte som vanligt. För allt är sista gången, sista gången på 500, sista gången att gå över fotbollsplanen, sista gången jag är i skolan. För skolan flyttar nästa vecka, ny byggnad till hösten, sådär 5km bort. Igår skrev vi historia, vi är de sista som någonsin kommer ta studenten i den byggnaden, skolan har funnits i sådär 120 år och igår tog den eran slut. 

Jag vet att de inte är sista gången jag träffar Pernilla, men det är sista gången hon är min mentor och lärare, det är sista gången vi kommer gråta ihop på, skratta ihop som mentor och elev i den lite gul-ton-aktiga skolan mitt i Torsås. 

Allt har sin tid. 

En sak i taget, allt har sin plats
En sak i taget, allt har sin tid

En tid att bygga upp, en tid att riva ner
En tid att gråta, en tid att le
En tid att sörja, en tid att dansa
En tid att vara säker, en tid att chansa
En tid att tiga, en tid att tala
En tid att älska, en tid att hata
En tid att ha, en tid att mista
En tid för den första
En tid för den sista

Läs mer: http://kent.nu/latar/allt-har-sin-tid/#ixzz34JTgqgtP