Student 2014

Studenten är över och jag ska egentligen känna mig fri nu, men jag känner mig mer instängd än förut. Instängd i mig själv, igår var en bra dag, de var inte förrens på kvällen de slog mig hur ledsen jag egentligen var, för jag grät ingening under dagen. 

För de första timmarna kändes de ingenting, det var först när vi skulle springa ut som jag mådde illa och kände vad det var som hände, då kom det som en chock! Allt var annars bra, champangefrukost, mingel, sittning och allting. Bara sista timman de slog mig att detta är på riktigt. 

Fick massor med saker runt halsen, en skylt i handen och kramar av människor, åkte hem fick paket, tog emot massor med folk i omgångar, mer kramar, mat och prata med alla lite i alla fall. Men när alla åkt så slog det mig vilken sorglig dag det egentligen var, då kom tårarna och då blev de jobbigt. 

Det var liksom jobbigt att bara läsa om oss i tidningen i morse, bara det var liksom fel, det är så fel att det är över! 

Står vid busshållplatsen med gråten i halsen och laddar för de mest känslomässiga möte någonsin, sista mentorsmötet med min bästa Pernilla. Visst jag slutade igår men ja behövde ett avslut med bara henne, bara vi. Det kommer bli 100kg tårar, ångest och panik, det vet jag. Jag är bara ledsen av att veta vad som kommer hända. 

Alla studentbilder finns på kameran och kommer upp när jag har tid och ork.