Äckel.

Inatt orkar jag verkligen inte mer, jag orkar inte. Tårarna rinner ner på kudden och jag är så jävla rädd, rädd för den smäll/kaos som kommer komma och att jag då kanske blir halshuggen .. Att känna sig livrädd för att bli lämnad ensam och att vara ledsen, känna sig värdelös och misslyckas samtidigt som det finns en sådan seperationsångest att jag inte vet hur vardagen ska fungera.

Inatt orkar jag verkligen inte finnas mer, jag orkar inte andas! Jag orkar inte kämpa mig vidare. Ikväll brast det, ikväll känner jag att jag skiter i allt jag kämpat för, alla timmarna på BUP, alla liter blod som runnit från armar och ben, alla liter tågar jag gråtit, allt jag byggt upp, allt jag kämpat för att bli fri ifrån, den resa jag gjort och jobbat med. Ikväll spelar detta ingen roll, för jag orkar inte bry mig. 

Inatt orkar jag inte andas. Jag orkar inte. Jag är tom men full av känslor, jag är tung och gråter. Ja inatt gråtet jag.

Inatt är jag ledsen, inatt är jag ledsen för att jag är jag. Inatt är jag ledsen men imorgon är en annan dag. 

Bye.