Jag hatar verkligen att jag inte kan stanna upp lite då och då och känna efter, tänka efter och reflektera över livet. Varför måste jag fly från känslan hela tiden? Varför måste jag fly och sedan låta mig spolas över av allt, allt, allt på en och samma gång?
Jag har ångest, jag hatar mig själv. Det är ett faktum som är svårt att ändra på.
Godnatt fokes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar