Är det alltid såhär?

I skrivande stund lyssnar jag på Kent och funderar över veckan som varit. Det har varit en bra vecka, en jobbig vecka samt att jag hunnit bli 19 år. Jag kämpar dagligen men självhat och ångest i olika stadier men jag upplever också kärlek och lycka . 

Så jag är en blandad kompott med allt som livet innebär, jag vet nog inte redigt hur jag ska förhålla mig till livet riktigt. Allt är en ända salig röra av allt och ingenting. 

Jag tror jag går och väntar på att det ska hända något, hända något som gör att jag brister och går ner mig helt eller något som får mig att växa i mig själv, känna mig bra och tillräcklig. Jag vet inte vad jag väntar på, eller vad resultatet av det blir. Men jag går nog och väntar på något  som kommer, något okänt och främmande. Jag vet inte, det kan lika gärna vara ett önsketänkande om en strävan åt något håll, att inte behöva sitta fast mitt imellan, vara sådär tom på känslor eller fylld med alla känslor samtidigt. 

Det är bara så jobbigt att må super bra ena minuten och sedan nästa gråta hysteriskt. Att vara antingen eller men inte båda två. Jag vet inte, jag vet verkligen ingenting . 

Vem är jag? Vem vill jag vara? Kommer jag någonsin inse vad livet innebär? Vad det innebär att vara jag? Inse att livet allltid kommer vara såhär, eller att de går åt ena eller andra hållet?