Gråter lite varje dag i tanke på att det snart är slut, helvete! Det var ju nyss terminen började och de va ett halvår kvar, de känns som de va lika nyss 2011 och jag började. Jag vill inte sluta, ni kan verkligen inte förstå den ångest som river i mig, den tryggheten jag känner hos min fantastiska mentor, jag kommer nog dö efter de här.
Denna fruktansvärda seperationsångesten som dödar mig långsamt inifrån.
Och nu rinner tårarna igen, ta mig tillbaka. Jag skulle helt ärligt kunna dö såhär en vecka innan för att skippa den panik och ångest som komma skall. Fan.
Här är i alla fall en bild på min häst, hon är väldigt söt men börjar bli lite tjock <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar