Jag har en kompis vars syster tog sitt liv när hon var 16 år (2009) deras mamma har en blogg där hon skriver om henne, håller henne vid liv, trots alla år som gått. Jag läste igenom den, jag grät och jag grät. För när jag var 16 så tänkte jag precis som henne, att jag inte orkade, att det skulle ta slut. Jag och Naomi fyller 19 i år, vi är nu 3 år äldre än va Tammi blev.
Jag blir tom på insidan av att läsa, glad för allt fint hon skriver och för allt liv som finns i Tammis 3 syskon, trots att hon inte finns.
Godnatt men en klump i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar