Det blir en ensam lång väg hem.

Måste säga att efter gårdagens dödsfall är jag ganska tagen och tycker att saker och ting är väldigt orättvist och konstigt. När saker som inte borde ske, helt plötsligt sker och hela ens syn på en individ helt plötsligt blir en hel annan.

Redan innan detta var jag inne i en period av tomhet och små kaos. Detta kanske behövdes för att få ner mig på jorden igen, men tomheten sitter kvar inuti. Jag vet inte redigt vart jag ska ta vägen just nu.

Sedan, att vara ny tatuerad är ganska okej. Det känns som när man precis har skurit sig själv. ( för er som inte vet, man skulle kunna säga, konstant tusen nålar av en stark person) . Jag är lite nojig också då den varar lite och hela armen är svullen och röd. Men förhoppningsvis så lägger de sig och det läker ihop fint.