Jag brister .

Jag ligger på bristningsgränsen, jag vet inte redigt vad jag ska ta mig till, jag är bara ledsen, så himla ledsen.

Imorgon ska jag säga hejdå till Maria, så många gånger jag gråtit över detta nu innan, hur mycket kommer jag inte gråta imorgon då, när vi skiljs åt. 

Detta är en av de värsta sakerna jag varit med om, det finns nog bara några få händelser som toppar denna i ledsamhet och rädsla . 

Jag känner på mig att det inte kommer bli speciellt många timmars sömn inatt . Jag vill aldrig att imorgon ska komma, aldrig!