För 1 och ett halvt år sedan tog jag på mig världens mest ouppfostrade häst, hon var sur, sparkades , sprang ifrån i hagen, styrde och ställde i ridningen, och vägrade lyssna på någonting jag sa. Hon hade haft många olika ryttare under kortare perioder och hon hade problem med att lita på mig, då hon kanske trodde jag också skulle lämna henne . Men jag gav aldrig upp.
Nu såhär 1 och ett halvt år senare är hon en annan häst. Mitt yrväder och jag är själsfränder, vi har hittat varandra, jag har nog lärt henne lika mycket som hon lärt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar