Sångerna ekar i mitt huvud, det har liksom fastnat precis innanför . Det känns väldigt konstigt att sova i sin egen säng, utan 5 andra galningar i samma rum och sedan 5000 andra människor i närheten . Det ska bli konstigt att åka till skolan, inte äta med sked och inte få mina dagliga kramar av fina fina människor .
Jag är lite förvirrad i mig själv, jag är egentligen helt slut och verken kroppen eller huvudet orkar med, men ändå är jag fylld av konstig ångest i kroppen, inte vanlig sådan där kvälls ångest utan denna är ny, en ny slags ångest . Som jag inte redigt fått någon idé om hur jag ska hantera .
Nej, nu svamlar jag bara .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar