Tisdag

Hjärtat slår 120 och jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag är så ledsen och så fylld av ångest. Jag vill verkligen inte bli av med Maria, det bränner i hela kroppen bara jag tänker på det. Saken är att tanken och känslan har blivit fakta och det är så jävla jobbigt.

Jag ligger på min säng och tänker 1000 tankar samtidigt som det rinner lite mascara fyllda tårar ner på mitt lakan.

Jag känner mig trygg med någon sedan så lämnar personen min sida, det har hänt alldeles för många gånger, jag känner mig sviken men kan ändå förstå. Kanske jag aldrig ska möta nya människor? Så jag aldrig behöver bli lämnad mer? Det låter kanske sjukt men är man väldigt seperations känslig så blir man väldigt ledsen, jag är känslig, väldigt känslig.

Så här ligger jag, med ett hjärta på 120 och ångest i min kropp, så jävla mycket ångest.